förlåt

när jag äntligen får höra det jag längtat efter att höra så känns det inte rätt. det är rätt, men det känns fel. som att jag inte kan tro på det trots att det är det enda jag vill. vad är det för fel på mig? kom igen nu emelie, ryck upp dig. det här är vad jag vill, så varför har jag satt upp dom här murarna? jag ska få ner dom, men jag hoppas att du är kvar när jag lyckas... tack ändå, för att du är ärlig.

Sry för tänk-inlägg och dåligt skrivet men orkar inte skriva "fint"...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0