In my head


Jag ser tillbaka nu, och upptäcker hur långt jag kommit. Hur mycket jag åstadkommit. Det är bara en liten del av vägen jag vandrar på. Den är lång, men jag kommer klara det. Jag skymtar slutet, men är inte där än. Fast det gör inget. Jag kommer dit, tids nog. När tiden är inne. Framtiden är skrämmande. Den kommer närmare och närmare, det finns inget man kan göra åt det utom att acceptera det. Framtiden... Åh, jag drömmer mig bort och tänker på den. Min framtid... Om ni bara visste.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0