Ibland är livet bara allmänt konstigt

Träningen idag var den bästa på länge. Fan vad härligt. Dagen har jag inga kommentarer om. Har inga kommentarer om någonting över huvud taget. Åh, orkar inte. Seriöst. Ni vet känslan när man bara vill släppa världen och bara inte vara någonting över huvud taget? Bara sluta finnas en stund, så att man kan leva ordentligt efteråt. Idag levde jag fan inte, på träningen levde jag nog en del, kändes det som, och nu är jag så borta som man kan bli. Igen. Och ännu en gång säger jag det. Inga kommentarer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0